Lonley!

Du sitter säkert och spelar som vanligt,
tänker du ens på mig?

Jag känner just nu att jag vill ta mitt pick och pack och dra till ett ställe/land där jag inte känner någon, och bara starta om.. för mitt liv förpestat av alla varelser omkring mig.

Det låter kanske som att jag tar i..
Men det spelar ingen roll hur ruttet folk än behandlar mig, så förlåter jag alltid dem, jag visar aldrig ens att jag är sur.. förutom mot Tim.. Men han fattar ändå inte.

T.ex. Jag skickade ut inbjudningar till ett sexparty jag ska ha..
Ingen har svarat.. Det är inte kul att sitta här helt ensam med en mobil i handen som aldrig säger "biip biip"

Allting är viktigare än att umgås med mig, t.o.m att bre en baguett..

Jag försöker tänka på vilka som är riktiga vänner, vem jag alltid kan ringa..

Det finns inte någon jag alltid kan ringa.. Niclas möjligtvis, men jag är en ganska rutten vän till honom, för jag är jäkligt dålig på att höra av mig där.

Jag vill gråta, jag vill försvinna, jag vill glömma alla förfärliga minnen..

Det finns ju någon anledning till att verkligen alla prioriterar bort mig, är jag tråkigt, elak, konstig, pinsam??

Tim säger att jag har dåliga vänner, det fanns några han gillade men dem svek bara strax därpå.. Det värsta är.. they are all the same..