365 dagar... eller?

Sitter här och smuttar på min Makers Mark, försöker lära mig dricka whiskey.. Eller för att vara petig, bourbon.
Försöker smälta det faktum att det skulle varit 1 år idag, som mamma så snällt påminde mig om.
Det påminner mig också om att det snart gått 4 månader.. sen ja.. det tog slut helt enkelt.
För honom spelar detta säkert ingen roll, som han så tydligt förklarat för andra.
För mig däremot, kan jag erkänna, känns det ganska tungt.

Man känner sig lite extra ensam. Jag hade planen att vara en ung mamma, precis som min egen mor. 23 år är lite försent. Min 25 års dag är bara runt knuten, man ser alla lyckliga par där ute och jag önskar jag kunde träffa min.. Något att dela sitt liv med.
Jag trodde jag gjorde det.. men inte den här gången heller..


Jag försöker se de bra sakerna, som jag gjort, som kanske inte många andra har gjort pga familj och pojkvän. Jag har åkt som Au Pair till England, jag har även jobbat som bartender i England, skaffat vänner runt om hela världen, jobbat på hemglass, hoppat fallskärm, rest till USA och varit i både Hollywood, L.A och Las Vegas. Jag försöker leva min dröm som skådespelerska och spelat i några filmer.

Men vad spelar allt detta för roll om man inte har någon att dela det med?

Ångest är nog dagens ord..

Jag saknar dig..