Just a tiny smile can make my whole day!

Igår var det mycket som skulle göras.
Gå upp i tid och göra klart Naturkunskaps uppgiften. Hände inte..
Jag sov, och var ändå jätte trött hela dagen, t.o.m folk som påpekade att jag inte såg riktigt kry ut.
Vet inte vad min kropp håller på med just nu.

Åker på personalmöte. Tror jag fick fram det jag ville..

Ska göra arbetet till provet jag ska göra på eftermiddagen. Hände inte..
Pluggade lite på provet istället, och tur var väl det, många frågor handlade om just det jag läste på.
Har jag tur, så kan jag kanske få VG på provet, så det gick ganska okej, och jag som trodde jag skulle sitta som en fån och inte fatta något.

På väg till provet så parkerar jag utanför tekniskan, en helt random kille går förbi, ler stort och nickar (som i en hälsning) och går vidare.
Jag vet att jag brukar le åt random folk, för man kan göra någons dag, och det blir oftast automatiskt att man ler tillbaka. Och jag log hela vägen till klassrummet, snacka att nåt sånt liten från någon man inte känner kan vända hela dagen till något bra.

Dock blev inte kvällen som förväntat, som vanligt.
Jag börjar vänja mig nu.. Inte för att jag borde det men..
Är nog påväg att ge upp, not good.