En hemsk gårkväll och natt, orkar nästan inte mer.
Och ännu värre blir det idag när jag får veta att lilla mormor fått en stroke.
Tack&lov löste sig proppen under dagen och hon fick tillbaka rörelse, förhoppningsvis går det bara framåt nu.
Usch...
Varför blir det alltid såhär just när allt känns helt okej.
Vill bara krypa ner i fosterställning och gråta.
Jag orkar bara inte vara så jävla glad och fortsätta försöka när man inte får nåt igen.
Är det något fel på mig? Gör jag något fel?
Nåt måste det ju vara... För det kan ju inte bara vara ren slump?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar