Det är sorligt när sådant här händer, människor var ledsna.. t.o.m arga.
Alla fick skriva i en liten bok, händelser, minnen, ja allt vi kunde tänkas komma på om Emil för att sedan ges vidare till hans familj.
Jag kände honom inte vidare bra, men jag träffade honom flertalet gånger hemma hos Roy, eller ute. Alltid full, glad och galen! Underbar människa. R.I.P Emil! Hoppas du har det bra där uppe!
Efter allt detta begav jag mig mot stan och cruisingen.
Detta slutade med ett långt rivsår på mitt lår med tillhörande blåmärken, även en avbiten lagning så det blir att ringa tandläkaren imorgon. (och nej, jag var inte asnitad, bara klumpig och aningen rund under fötterna)
Dessutom, som pricken över i:et så har jag drabbats av min första urinvägsinfektion JIPPIE!
Nej, få undan lite på rummet kanske, och sätta mig med min stickning lite.. som förövrigt börjar komma nån vart! Fortsätter jag såhär så bör den va klar innan vintern ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar