I´m not okey, I promise.

Well, when you go
Don't ever think I'll make you try to stay
And maybe when you get back
I'll be off to find another way..

Jag finner inga ord som kan beskriva hur jag känner mig just nu.
Eller allvarligt talat så är jag inte så berörd som jag kan tyckas vara i blogginlägg och mejl.
Illa nog har jag väl vant mig.. Killar är kräk och kommer alltid att vara det.
Sen får man väl sikta efter att hitta någon som är så lite kräk som möjligt, och vara nöjd, blunda för allt det där man önskar man aldrig såg, eller ens behöva stå ut med.

Det är väl fördelen med att jobba mycket, man är så upptagen att allt annat glider in i skuggan, det är bara när man sitter tyst och ensam som dem där tankarna bubblar upp igen.
Musik är rätt bra på att hjälpa till med det också..

Jag vet, jag är en misslyckad, sorglig figur som aldrig tycks få uppleva lycka.

Riktigt så är det ju inte, det blir vad man gör det till.
Jag hade kunnat avsluta det direkt, men istället stannar jag och lider... varför?