En sorgset farväl.

Inte trodde jag att de skulle vara så svårt,
men tårarna flödade i mängder varenda gång någon skulle gå hem.
Massa "jag älskar dig, vi ses snart igen" och ja, jag tror jag grät ut all alkohol som jag drack. Jag och Josse kramade om varande emellanåt och skratta åt varandra hur otroligt känsliga vi var, och sen grät vi ännu mer.

Jag sitter hemma i stoby nu, mammsen och jag hemma.
Känns inte på riktigt liksom, eller att hela englandsresan bara var en dröm.

Jag fick ett långt brev av Sam på flygplatsen... Jag har aldrig gråtit så mycket över att lämna någon. Du har verkligen vänt upp & ner på min värld.. Hur ska det nu gå till? Jag kan ju inte flytta till England väl?
Inte kan jag lämna min familj! Men... argh.. vi får se vad som händer, han kommer hit först o främst! :)

Solen skiner, det är härligt som tusan, men varmt, för varmt! Jag sitter i shorts och en bh och svettas ihjäl! Hur ska jag kunna sova inatt?

Älskar dig Sam Tait!
<3