haha.. nästan roligt ju!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta!
När jag och Tim träffats ett litet tag så kom han med en överraskning till mig!
En klänning! Väldigt gulligt tyckte jag.
Men det var uppenbarligen inget speciellt då han tycks köpa en till varje flicka han träffar.
Ja... Lena fick ju såklart en klänning som överraskning!
Ja det funka ju på mig, så varför inte på henne?

Nej, jag är så jäkla glad jag är här borta. :)
Människor är så annorlunda här! Kärleksfulla liksom!
Som min chef t.ex. Han kan gå förbi och räcka ut tungan åt mig, eller slå en penna i huvuadet. Mario kommer fram lite då och då och ger folk kramar, alla säger "love"
Alltså, ..."are u alright love?" "See u soon love"
Visst är det lite obehagligt i början, dem känner ju liksom inte mig.
Men nu känner man sig bara.. glad!
T.o.m vandrarhemmet börjar kännas hemtrevligt! Man pratar lite här och där, kollar på film m.m.

Ikväll blir det nog pulka-åkning i Headington! :D
Med några från jobbet förstås! ^^

Åh visst ja.. vi ska ha en liten tävling.
Alla som jobbar på Wahoo ska komma på varsin cocktail, och den som säljer flesta hamnar på menyn! Och ehm.. jag har då aldrig gjort en cocktail innan, ännu mindre uppfunnit en! Hjälp?