dizzy..

Det var ett tag sen jag skrev nu,
har väl varit fullt upp...

Jag känner att jag behöver skriva av mig nu, inte för att jag tror att någon läser längre, men det är skitsamma.
Jag grät ut hos mamma igår, från klockan tio fram tills tolv satt jag och väntade, (du vet på vad) men ingen hände, han kom inte, och tårarna blev bara fler för varje minut.

Jag insåg tillslut att jag behövde sova..
Idag är jag helt tom, walking zombie.. Jag vill inte jobba, jag går bara omkring och... är... knappt det.

Hur kan man bara göra så?
Om du säger att du inte älskar mig, så går pusselbitarna ihop..
Men älskar man någon... nej, allt är ett virrvarr i huvudet på mig.

Jag kommer inte höra av mig mer, jag försökte det gjorde jag verkligen, men för vadå? Iskalla kommentarer och bortförklaringar?
Alla andra saker är viktigare än "oss" vårt "förhållande"
t.o.m en hund...

jag känner mig ensam.. riktigt ensam..

Det finns en person som jag känner att jag vill ringa, men inte just nu, jag vill inte ha några röda ögon på jobbet..
Svullna ögon efter gårdagen räcker!

Tankar som snurrar:
-Vad har jag gjort för fel?
-Hur kan du göra så här mot mig?
-Jag vill, jag vill inte.. vad vill jag??!
-Ska jag skicka sms? Ringa? NEJ, det är hans tur... men ändå..?.. NEJ SA JAG!
-Jag kommer aldrig kunna gå vidare...
-Du klarar dig lika bra utan honom..eller?.. jag vet inte..
FANFANFANFANFANFAN!!!!

hjälp....?

Jag blundar och hoppas på att när jag vaknar, så visar sig allt bara vara en mardröm..