Jag ger mig..

Funny how a photograph
Can take you back in time

To places and embraces

that you thought you left behind

Trying to remind you

that you're not the only one

but no-one is an island

when all is said and done

Jag hade faktiskt förväntat mig lite mer av mina vänner. Det tar verkligen emot att säga ordet "vänner" jag blir nästan illamående av det, ni är inte värda att bli kallade vänner. Fan, ja har varit i ett helt annat jävla land i tre månader, ni tjatade om hur ni skulle komma o hälsa på, hur ni tvingade mig att vara på msn. Hur ni sa att ni skulle sakna mig! De märks fan i mig inte! Jag blir arg, ledsen och besviken. Helt ärligt.. jag kan inte komma på en ända jävel som jag kan kalla riktig vän. Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna detta.. om nån vet så får den gärna förklara för mig, för nu ger jag upp..

Visst jag har några brevvänner och det är väl nått.. men Niclas har inte svarat på mitt 3 månader gamla brev, och jag trodde han skulle vara först på det. Roy svarade på ett och sen kom det inte fler.

Jag vet att många har mycket att göra.. och ibland kommer breven senare. Det har jag inget emot.. men förlåt niclas, det var en jävla lam ursäkt om att du inte visste hur man skulle posta de. Och om du fråga kunde de ju bli fel..

Som sagt, jag ger upp nu.. svarar på min brev, men förvänta er inget svar från mig på msn eller nån annanstanns, varför ska jag låtsas vara intresserad när ni inte bryr er!